Jag skjuter ut min tungt lastade havskajak i det strömmande Svinesund. Redan efter några kilometers paddling får jag känna på havet. Väldiga dyningar rullar in från Västerhavet, så jag smyger in i den skyddande skärgården vid Strömstad. Jag måste dock ut ur skärgården för att passera den beryktade Tjurepannans naturreservat. Havet ligger dock lugnt och det första orosmomentet är avklarat.
Vid det första nattlägret släpar jag den tunga kajaken långt upp på land. Något som jag är noga med hela turen. Jag sover bättre när jag vet att varken vågor eller tidvatten kan ta kajaken.
Västkusten skulle inte komma att visa sig lättpaddlad. Det känns som om havet här har en "tyngre" rörelse och kraft. Att det är grått, blåsigt och kallt kanske förstärker känslan.
Vid Falkenberg är det dags för den första kulingen. Med vindar på 20 meter per sekund är det ett fint skådespel. Dock sprack en av tältstängerna, men det var det värt.
När havet lagt sig och jag är på väg ut möter jag en annan Sverige-runt-paddlare, Owe. Vi gör sällskap över en dimmig Laholmsbukt. Vi skiljs åt och jag paddlar över Skälderviken till Arild. Då kommer nästa kuling blåsande från norr. Det börjar kännas motigt. På midsommarnatten avtar vinden plötsligt och jag är direkt beredd att ge mig i kast med "Sveriges Kap Horn", Kullen. En något midsommarberusad fiskare råder mig att vänta lite så att sjön hinner lägga sig. Han berättar även om strömmen runt Kullens fyr. Så jag gör som han säger och sover lite. Klockan 03.00 ger jag mig iväg.
När jag närmar mig de branta klipporna blåser det upp lite och den gamla sjön tar ny fart. Runt udden är det strömt. Rundningen blir våldsam. Sjön kastar både mig och sig hur som helst. Nu är det verkligen bra att kajaken är fullastad. Skärrad tar jag mig till slut runt och jag lämnar den vindpinade västkusten.
 

Jag får nu en fin medvind ner genom det vältrafikerade Sundet och ut genom Falsterbokanalen. Skånes vackra kust blir resans höjdpunkt. Varma sommarvindar för ut lukter från bondgårdarna på land. Kåsebergas runda kullar är täckta med röd vallmo bland vilka vita kossor betar. Vid Stenshuvud och de vita sandstränderna där, är det svårt att sluta paddla. Jag vill bara fortsätta. Nu går det fort upp mot Kalmarsund, där de ökända skarvarna sitter och torkar sina svarta vingar på "döda" öar. Spillningen från fåglarna dödar all växtlighet på öarna.
Efter Kalmar känns det skönt att komma in i trygg skärgård och slippa oroa sig för hög sjö. I S:t Annas skärgård tycks det stå rådjur på varje ö. Vid Västervik blir havet vitt av segelbåtar och jag behöver inte känna mig ensam. Jag paddlar genom Väddökanalen och fyller upp förråden vid Arkösund.
 

Nu är det "bara" Norrland kvar. Ryktet har sagt att det blir ont om affärer men gott om sten. Ryktet talar sant! Varken vädret eller kusten inbjuder till några längre stopp. Jag tillbringar nu allt längre tid i kajaken - ca 12 - 13 timmar - och får nu nytta av mina förberedelser. 100 mil med lastad kajak.
Upp till Sundsvall är kusten helt öde. Bara sten och här och var någon illaluktande skorsten från pappersbruk. Höga kusten blir ett trevligt avbrott. Tyvärr ser jag inte topparna på de högsta öarna på grund av regnmolnen, men det är i alla fall lite omväxling.
Uppe vid Umeå börjar det för första gången kännas att det är långt kvar. En titt på översiktskartan bekräftar: DET ÄR långt kvar. Vädret är inte heller på min sida; ostadigt, regn och blåst. Men vid Skellefteå kommer ett riktigt högtryck som ger mig några oförglömliga morgnar. Havet ligger som en spegel i ett mjölkaktigt dis.
I Piteås och Luleås vackra skärgård blir jag varje dag bjuden på något ätbart, vilket jag tacksamt tar emot. Nu är det inte långt kvar men jag vill dra ut lite på det och jag stannar utanför Haparanda för ett sista nattläger.
Jag vill i land, men ändå inte - en märklig känsla. Jag ger mig slutligen iväg fast den denna sista mil känns som tio.
Till slut paddlar jag upp för Torne älv. Lyckan att få se Haparanda efter 53 dagar (fem låg jag stilla) är enorm.
Funderar du på att paddla Sverige runt, gör det!
 

Jonas Ekroth